Svensk ordbok 2009, webbversion
verb befattade befattat
be·fatt·ar●låta (ngt) bli föremål för sin verksamhet
mest med avs. på sådant man inte vill syssla med
samh.hon vägrade att befatta sig med det extremistiska partietbefatta sig med ngn/ngtsedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. befata sik; av lågty. sik bevaten, eg. ’inveckla sig i ngt’
Subst.:vbid1-115106befattande,
befattning